Vi som haft djur länge ser med stora ögon på den otroliga utveckling och förändring som zoofackhandeln genomgått de senaste 15 åren.

Då: små till medelstora butiken med en ägare, nära där jag bodde. Ägaren till butiken visste namnet på min hund och om jag hade fler husdjur. Några hade kloklippning som tjänst, de flesta inte. Vissa handlare hade samarbete med en fotograf och erbjöd fotografering av husdjuret i butiken en gång om året.

Det fanns särskilda "hästbutiker" inte kedjeanslutna och inte sällan inne i städerna med allt som ryttare och häst behövde och det luktade underbart av läder när man steg in. Som kund var man välkänd och en enhet tillsammans med sin häst. Ägaren till butiken hade stenkoll på mig och min häst.

Nu: Stora butiker, ofta kedjeanslutan, för såväl mindre husdjur som för häst. Belägna i ett köpcentra nära dig med alla tjänster du kan tänka dig. Med fantastiska produktutbud och allt från kloklipp till trim och ibland även veterinära tjänster. Det erbjuds blandkoncept med alltifrån småhusdjur till de lite större hästarna och det finns renodlade koncept för små husdjur,

Butikerna kommunicerar med sina kunder via e-post och man identifierar sig med leg för att ta del av sina medlemsförmåner.

Som kund är man ofta medlem hos flera för att inte missa bra erbjudande. Mina leverantörer kan inte namnet på min hund, katt eller häst. Den informationen finns i datorn.

Min hund får födelsepresent varje år, min katt också.

Det får inte jag.

Var tog relationen vägen?

Publicerad av Cecilia Gidlund
Ägare och grundare, Petinfocus AB och Seniorpetlove.se